_edited.jpg)
Hejsan alla fina människor!
Har suttit lite väl länge nu och funderat på hur jag överhuvudtaget ska inleda det här inlägget, det finns för mycket jag vill säga. Efter konstens alla regler och för artighetens skull har jag bestämt mig för att starta med en presentation;
Hej, jag heter Lovisa Linnér och är numera tjugoett år gammal. Jag kan inte beskriva mig som annat än en naturälskande flummer som älskar att gå och trampa upp sina egna små stigar här livet. På grund av dessa attribut befinner jag mig just nu i processen att bygga min alldeles egna campervan. Helt utan kunskap om varken motorer, bilar eller snickeri. Vid min sida har jag dock min kära far som är en begåvad hantverkare och jag har även en muttrig morfar som borde gått i pension och bommat igen sin bilverkstad för ungefär tjugo år sedan. Med de här två stjärnorna vid min sida och en projektledare (dvs jag) som har alldeles för mycket idéer kan ju inget gå fel, och tror det eller ej rullar det faktiskt på (någorlunda..).
Den 2:e januari 2024 vann jag efter en intensiv och lagom provocerande budgivning min fina van Marion. Marion är en Mercedes-Benz Sprinter 316 CDI från 2002. Hon hade gått 11 000 mil när jag kom över henne och hennes tidigare ägare var Sveriges Radio. Marion är med andra ord en pensionerad radio-bil och var därför utrustad med all inredning och interiör som krävdes för den rollen. Med inredning och interiör syftar jag på: Radiomast, kablar, elektronik, element, skåp, ja allt du kan tänka dig. I stunden var vi överlyckliga över allt material vi hade fått på köpet och som vi kunde återanvända till vårt eget bygge. Denna glädje byttes snabbt ut till frustration när vi väl började riva och insåg att det inte var något fuskbygge vi hade att göra med. När jag säger att det där bygget hade överlevt en kärnvapenattack så överdriver jag inte. Efter ungefär två månader av slit hade vi lyckats riva ut allt det gamla. Februari blev till Mars och vädret började ljusna (likaså våra humör). När jag skriver detta har vi isolerat färdigt, satt in alla fönster och köpt allt material bortsett från golv och väggar. Jag och min far jobbar båda heltid och får därför hitta kvällar, förmiddagar och lediga stunder ihop för att bygga. Vi tävlar mot tiden då min målbild är att kunna flytta in på heltid i mitten av maj. Med lite flyt och brutalt mycket pannben ska det gå! Något annat finns inte på kartan.
Det är här jag är i befintlig stund. Ett påbörjat projekt, två månader kvar till resdatum och en himla massa frågetecken. Vill du följa med mig på en emotionell och fysisk resa från bygge till boende så har du hittat rätt. I min serie på vift med Marion kommer jag skriva om den berg-och-dalbanan som det har varit att bygga mitt drömhem på hjul men även resandet som kommer efter, med allt som det innebär. Inom snar framtid kommer jag även att skapa en guide för dig som också drömmer om livet på vägarna men som inte vet vart du ska börja. Guiden kommer du hitta här på Camp:unity's hemsida, håll ögon och öron öppna!
På återseende!
// Lovisa Linnér
(Om du vill följa min resa på fler kanaler så finns jag på Instagram; @LovisaLinner. Hör gärna av dig om du har frågor och funderingar om Vanlife eller om du bara känner för att tjöta lite!)
Bilder från bygget<3