_edited.jpg)
Norge
Sent på måndagkvällen den 28onde Augusti begav sig jag och min kompis Elna ut på vägen mot Norge. Vi skulle resa tillsammans de första tio dagarna, innan hon skulle flyga från Oslo till Barcelona där hon bor och studerar. Jag hoppade in i vanen jag köpt några veckor tidigare med många känslor i kroppen, exalterad över vad som väntade framför mig men samtidigt ledsen över det jag lämnade bakom mig. Hittills hade mitt liv känts som en enda lång väntan på att få komma ut i världen och utforska vem jag faktiskt var, utan att vara omgiven av människor som redan placerat mig i ett fack. Jag visste att den här resan skulle förändra mig, äntligen skulle mitt liv få börja på riktigt!
Planen var att köra in i Norge via Strömstad, följa Norges kust söder ut, sedan upp förbi Stavanger och Bergen för att därefter korsa landet in till Oslo där vi skulle skiljas åt. Vi lämnade Eksjö och tog oss till E4an norr om Göteborg, men där tog det stopp. Vanen tappade plötsligt fart och förvirrade rullade vi av till väggrenen innan vanen stannade helt. Jag hoppade över till förarsätet för att förstå vad felet var och upptäckte att instrumentbrädan visade tom tank. Klockan var 1 på natten och vi stod alltså stilla på motorvägen utan bränsle. Vi kunde inte sluta skratta, situationen var för dum. Skamset ringde jag assistansbolaget och mannen som svarade lät inte imponerad när jag förklarade vad som hade hänt, vi motbevisade inte direkt stereotypen om tjejer och bilkörning, men han sa att hjälp var påväg. Efter en lång väntan och många försök att få igång ett bilbatteri som dött av varningsblinkersen, löste sig situationen tillslut och vid 4 tiden rullade vi in på en parkering för att få lite sömn. Det hela kostade oss 1500 kr och en kan ju tänka sig att jag skaffade assistansförsäkring efter det, men icke.
Dagen efter fortsatte resan in i Norge och ner mot sydspetsen. Vi lagade mat på bensinmacksparkeringar, vandrade vid fjordarna och njöt av utsikten medan vi tog oss fram genom Norges smala, snirkliga och branta vägar. Det var första gången vi besökte Norge och vi båda föll pladask för dess vackra natur. Resan fortsatte upp till Stavanger där vi hälsade på en vän och vandrade upp till Predikestolen. Vandringen tog avstamp 04 på morgonen för att hinna innan soluppgången och det var absolut värt det. Solen gick upp precis mellan bergen över fjorden och det var knappt några andra där. På vägen tillbaka möttes vi en ändlös ström av turister.
Norge var också en prova - på period, mycket tid gick åt till att handla och fixa saker som saknades i vanen och en av de sakerna var solceller för att ladda externbatteriet. Varken jag eller Elna hade några kunskaper inom solceller, el eller bygge men efter 5 timmar på Jula, ändlösa youtube tutorials och flertalet samtal till händiga vänner hade vi tre dagar senare solceller på taket som laddade batteriet. Lyckan att se mätaren gå upp när vi kopplade ihop allt var otrolig!
Därefter fortsatte vi till regniga Bergen, vi badade i klarblått och iskallt fjällvatten, fikade på bagerier, bastade med ett gäng amerikanare och lagade mat under skjul medan regnet öste ner. Vanen fylldes av hängande kläder som aldrig torkade och vi märkte snabbt hur humöret påverkas när man är fast i en van och allt är blött. Dagarna gick och vi fortsatte mot Oslo där vi spenderade några dagar innan jag släppte av Elna på flygplatsen och vi skiljdes åt.
Ensam. Prövoperioden var över och nu började det på riktigt. Tomheten efter min vän var påtaglig men efter tio dagar tillsammans på några ynka kvadratmeter och en säng som är lite för liten, var ensamheten också en lättnad. Äntligen kunde jag organisera ordentligt och få ordning på mina saker innan det var dags att fortsätta ner i Europa.